så är det måndag igen. Egentligen så känns livet en aning meningslöst. Det hade vart skönt att ibland (väldigt ofta) inte känna stress och press angående dessa meningslösa helger. Varför gå ut och träffa folk man helst inte vill träffa? Visa att man är kvar i denna staden och verka tycka att det är livet. Varför inte bara vara, umgås med människor man faktiskt tycker om utan att en eller ibland två flaskor vin ska vara inblandade (det kan väl räcka med ett eller två glas?) Inte alls för början av detta inlägget skulle låta bittert. Men snart får det bli en ändring på det här...

---

Iallafall, jag har haft en riktigt mysig helg med mister nere i Blekinge. Kärlek sammanfattar helgen.

Och igår träffade jag Frida för första gången sen hon kom hem (i lördags) och på ett helt år. Efter att hon har återhämtat sig och insett att hon är tillbaka i Sverige och Halmstad så är det planering utav vintern som gäller.