Nu när mamma, pappa och Lovisa är  nere i stugan och jag dum som jag är sitter och kollar på bilder ifrån midsomrar år sen så saknar jag stället. Saknar till en del tiden som var när vi låg på stranden hela dagarna och på kvällarna satt vi vid grillplatsen eller "hängde" uppe vid fotbollsplanen eller Alholmen. Men det är inte samma tid och situation nu så att komma ner dit och försöka återuppleva det hade blivit ganska så mycket fiasko. Att se tillbaka är inte bra, inte på något sätt. Då är det bättre att jag ser fram och det jag har framför mig eller bara ta dagen som den kommer. Det är helt sjukt att jag har tagit studenten och ska stå på egna ben nu. Men jag vet att jag kommer klara det, "jag kommer klara mig själv, jag är en stark person".